fortfarande sitter jag här, nu med mina duntofflor på mig, fast nu fryser jag om benen, har fortfarande inte orkat stänga fönstret, och Jonas har inte kommit med pizzan ännu.

Jag sitter och funderar väldigt mycket, alla mår väl mindre bra nån gång, fast nu när jag tänker efter, jag har det inte dåligt,
Jag har en familj,
Jag har Anneli som betyder mer än alla andra,
Jag har Hanna som jag känt hela livet och som jag litar på mer än alla
Jag har världens bästa pojkvän.
Sen har jag många andra fina vänner också.
Alla har sina brister, och ingen är perfekt. Och jag är glad att jag har nånting.
Det finns dom som inte har vänner, ingen dom kan prata med, dom kanske inte ens har en familj eller ett hem att komma till.
Dom är det synd om.

Jag tänker på alla mina problem, dom kanske får mig att må dåligt, men bara för stunden, sen är det alltid någon som får allt att bli bra. Kanske gör jag saker större än vad dom är också?
Nog vill jag slippa det här, men det finns dom som har värre problem än jag.
Jag har nog varit för självisk för att förstått det här tidigare.

Och jag är fortfarande glad att jag har mina vänner, som jag kan komma till när det är nånting, som hjälper mig väldigt mycket.
Jag är glad att jag har Martin, för jag vet ingen kille som är lika snäll och omtänksam som han, vi har haft våra svåra stunder, och vi ska fixa allting, tillsammans! och genom allt älskar jag dig!

God bless you