Jag har fortfarande inte listat ut hur man kan förändras så fort, från ena dagen till den andra. Jag känner inte igen dig längre, så fort du har tid att umgås med mig, är du den gamla du, som jag kände. Sen helt plötsligt verkar det som att du inte ens känner mig.
Det är bara du själv som förlorar på det, och det är tråkigt att du offrar så mycket för bara en person. Visst är det tråkigt att förlora dig, för vi hade verkligen mycket tillsammans, men jag tycker iallafall det verkar som att du har bestämt hur du vill ha det.
För den här diskussionen har vi haft förut, och förvänta dig inte att jag finns kvar nästa gång du är ensamen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar