Jag är rädd, rädd för hur allting kommer sluta.
Jag är rädd att bli ensamen, och stå kvar med allting som jag redan förlorat.
Men jag är samtidigt rädd att stanna kvar. Stanna kvar och fortsätta allting så som det varit en längre tid.
Jag är rädd att förstöra mer, inte bara för mig utan för andra också.
Jag är livrädd, och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar